Nere!

Idag är jag nere, mår inte alls bra och vet inte varför.
Hoppas det blir bättre framåt kvällen, fast det är då det brukar vara som värst.

Idag har jag haft samtal med Susann och det gick bra. Tycker om henne förbaskat mycket. Och hon är jätte bra att prata med.

Nu ska jag gå ut och röka sen försöka hitta på något som gör det lite lättare.

// Veronicca

Talludden.

Jag har inte skrivit här på evigheter så det är dags att göra det nu.

Jag har äntligen kommit ifrån avdelning 64 och bor numera på Talludden, ett utslussningsställe.
Trivs jätte bra här ute. Mycket friare och trevligare.
Saknar min underbara dotter Emelie Splittorff.

Det var allt för denna gången.

*2 Månader*

Ja på bara två månader förändrades allt....
Allt som byggts upp under mer än ett och ett halvt år rasde totalt och blev bara en hög av stoft.
Allt jag byggt upp för att kämpa mig framåt ännu en dag, ännu en dag jag lyckades stå-ut och överleva.
Jag gjorde det jag aldrig trodde jag kunde göra igen och det var att lita på människor, människor med vita rockar, eller olika legitimationer, DET lyckades jag bygga upp.
Och med tanke på mitt förflutna me läkare, journallögner, olika vårdformer och falska läkarintyg som förde mig längra och längre bort från min älskade dotter, lyckades jag ta mig hem igen, hade varit en skadlig å smärtsam resa, men jag va hemma.
HEMMA!!!!
Men jag vägrade då att låta mig luras av vita rockar eller blåa uniformer igen.
Det fick jag bara inte göra igen....

Men det fanns en annan syn på det efter den 1:a April 2009!!
Då hamnade jag åter igen i deras "bur" och det var ju pga av det jag gjorde natten tidigare som jag då trodde skulle vara ett SLUT på allt.....
Jag lastar INGEN för mina val.... JO såklart mig själv!
Och så är det ju... det är ju JAG som gjort mina val och gör det fortfarande oavsett vårdformer och lagar och förhandligar....

Jag började få ett förtroende för en person som jag då inte visste skulle bli en oerhört viktig person och som skulle betyda så mycket för mig... som skulle vara så vänlig och snäll och verkligen me en äkta vilja att hjälpa mig, skulle stå vid min sida än idag....
Är förevigt tacksam för det, för hennes egagemang och styrka och att inte säga "DU ÄR ETT HOPPLÖST FALL" utan ist tala om för mig hur jag faktist skulle kunna ta mig ur det jag lever i, och hur mycket jag är värd att få hjälp efter all denna torterande och hemska tid jag haft/har sedan innan... Hon sa alltid, VI KOMMER INTE GE UPP DIG VERONICA!!!

Och än idag finns hon där, trots hon har en vitrock så är hon en människa (precis som dom andra) men som VERKLIGEN visar det med sitt hjärta..... <3P<3



Jag kommer aldrig glömma dig och det du gjort för mig...

Första ggn.

Jaha då va d första ggn man skrev i sin blogg :)
Får se om ja får rätt på hur detta funkar... har aldrig haft blogg innan.
Är medlem på bilddagboken.se och d e en bra sida men kan vara kul å ha en blogg åxå.
Tack Camilla för tipset om sidan å TACK för allt du sagt å stötta mig me inom dessa dörrar och TACK för allt du skrev i din blogg. Jag är så tacksam å glad att ha dig som vän, du är en underbar människa å förtjänar fan så mkt mer än detta hell.
Vi SKA fixa detta gumman... och tillsammans blir vi ännu starkare.

Älskar dig gumman (L)